Club Peking 1897

När höstmörkret faller över Norrköping kan man konstatera att IFK faller med den. Förlusterna avlöser varandra och markeringsspelet liknar en cirkus, så naturligtvis förlorade IFK återigen igår. Att släppa in fyra mål i en match kan hända även dom bästa, men att snitta två mål bakåt händer bara dom sämsta. IFK har visat upp ett förvirrat försvarsspel hela säsongen och i flera matcher släppt in mål redan efter någon minut. Rekordet är mot Göteborg då man släppte in 0-1 i första anfallet redan efter 14 sekunder. Allt för ofta har IFK upprepat samma misstag om och om igen, att man aldrig lär sig har varit klubbens adelsmärke i år.

Förväntningarna var stora på dom vita och längtan var äntligen över när 11 000 slöt upp på festen vid rådhuset. Och alla har vi väl hört, den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Det gäller inte IFK supportrar har vi nu fått lära oss. Jag kommer ihåg når man stod/hoppade framför trappan på rådhustorget och drömde att "De gamla goda tiderna" återigen skulle upprepas. Vi hade mosat Superettan och i överlägsen stil gått upp i Allsvenskan. Många var vi som var övertygade om att laget vi hade skulle klara av en övre placering i Allsvenskan redan då, även kvällspressen öste beröm över IFK och rankade klubben som ett av de bästa i Sverige.

Under världens längsta försäsong köpte man tidningar av alla dess slag för att få veta vad som pågick, vilka spelare vi skulle värva och hur laget skulle stärkas för att redan första året vara med och kriga om en topp placering. Ryktena var många och namn droppades lite här och där. Vi visste då att Thordar skulle sluta och att han var tvungen att ersättas. Idag vet vi att det tog IFK nästan ett halvår att göra det. Eftersom jag under hela ""Silly season "" var övertygad att IFK skulle klara sig bra med det lag vi hade blev jag inte orolig då IFK presenterade den ena bänknötaren efter den andra. Jag och många andra var naiva, det ska erkännas.

När sedan Amuneke värvades kände jag en lättnad över att vi iaf fått en av anfallare av hög klass. En känsla som jag också fick när Burkhardt värvades. Om dom har infriat dessa förväntningar kan man diskutera men jag förstår IFK, för troligtvis fanns det inte många spelare på listan över spelare som ville till IFK som var bättre. Trots att jag med flera gärna ville tro att IFK lockade mer än vad vi faktiskt gjorde. Att spelare som Russel och Djordje kommit under sommaren har inte gjort IFK bättre, dom har säkert potential att bli två stora tillgångar men vill dom spela i Superettan?

Redan några veckor innan premiären började det hetta till då Djurgården hävdade att de skulle ta över Norrköping, IFK gjorde sitt bästa för att stoppa det och ordkriget mellan supportrarna var igång. Folk köade utanför klubbhuset och haussen var enorm. Äntligen skulle ett av fotbolls Sveriges största lag göra comeback i Allsvenskan och återerövra den förlorade hedern. IFK skulle 2010 ta steget ut i Europa och bli vad man än gång varit. Men när återtåget som man nu hade biljett till lämnade perrongen satt IFK fortfarande kvar.

IFK hade redan under förra året tackat sina supportrar för stödet genom att höja biljettpriserna efter halva säsongen och fortsatte sedan i den Allsvenska premiären med att köra ut sina egna från berget. Att man inte bara erkände felet och bad om ursäkt förvånar mig. IFK valde istället att ljuga i tv om att alla var nöjda och där tappade man säkert en knippe supportrar. Några månader senare gick IFK ut i pressen och gnällde över att supportrarna inte stöttade tillräckligt bra. Men att dom själva underpresterat på alla sätt och vis verkade man inte förstå.

Många var vi som var glada över att först få se 11 omgångar, sedan EM slutspelet och efter det de resterande 18 omgångarna. För alla fotbollsälskare var detta en dröm. Det skulle visa sig att det bara var det för alla andra.

För när matcherna fortlöpte och vinsterna uteblev undrade man vad som hade hänt med det lag som varit så överlägsna i Superettan. Att det var en stor skillnad på de två serierna visste jag innan men att det skulle vara så här stor hade jag inte en aning om. Eller hade IFK blivit ett sämre lag med alla nya bänknötare, för både Ljungskile och Sundsvall verkar kunna göra ett bättre jobb. Med mycket mindre resurser. Att första vinsten dröjde ända fram tills den 11 omgången är ett bevis på att inte heller klubben förstod skillnaderna. När det är 9 matcher kvar ligger IFK 7 poäng efter Sundsvall på kvalplats och vad som tyder på att vi kommer att klara det här vet jag inte. För är det möjligt att släppa in så mycket mål på så många försvarstabbar som IFK gör och fortfarande ha en Allsvensk status nästa år?

Jag hoppas att till nästa år få se ett lag som består av dagens stomme. Men som satsar på unga talanger (Inte nödvändigtvis från Norrköping) som breddspelare. Vi måste värva unga och formbara spelare som har en framtid och sluta köpa bänknötare från andra klubbar. För IFK är ingen dussinklubb oavsett hur det går i år. Vi är en av de stora och måste också agera efter det.