Vad händer sen?
Sommaren i Norrköping är död. Himlen korpsvart och vinden förbannad. Träden visar bruna, ruttna blad. IFK är slagna. Klubbens förfall har ingen ände. Bottenlös och impotent. Vad hände egentligen? Vart tog alla röda rosor vägen? Alla varma kramar.
Nu är det bara ett fåtal matcher kvar. Klubben står med båda fötterna på en slak lina och grinar. Det var inte så här det skulle bli. Inte så här det var menat. Men likväl är det här vi nu står.
Vägen bort från elitfotboll ska vara svår att hitta för en klubb av IFK:s rang. Ändå vandrar vi den nu. Allt som byggts upp faller som ett korthus. Det är ingen lätt väg att hitta tillbaka till om man inte lämnade små märken på träden. För den är nämligen svartare än höstnatten. Kallare än vinden som vill döda allt i dess väg. Den vita färgen flagnar, huset ruttnar och alla vi andra som står bakom skeppet fryser.
Det finns en vit arme där ute. En skara som aldrig sviker. Människor som sjunger, stöttar och tror. Det är inte magi som gör en trollkarl bra, det är bluffen. Lurar vi oss själva tillräckligt länge så tror vi snart att det här inte kan hända IFK. Jag har gjort det hela säsongen och så länge det inte är klart. Kommer jag att ljuga.
Det är dags att se dessa personer i vitögat och förklara. Det är inte IFK:s styrka. Men tiden är inne. Förklara vad som händer med den klubb vi hoppades på. Den klubb som vi älskar. Förklara med ord som alla förstår. Förklara med varma ord. Vad hände?
IFK har aldrig sett sig själva i spegeln. När allt började gå åt helvete i år, svarade IFK med att klaga på supportrarna. Vi stöttade inte tillräckligt. Vi slöt inte upp bakom klubben. Jag ville spy på dom orden. Så talar bara den impotenta mannen till sin älskarinna. Besvikelse över sina egna tillkortakommanden. Det finns ingen vikt bakom orden. Ingen betydelse, ingen sanning.
IFK marknadsför inte matcherna. Men det är supportrarnas fel. IFK strular med insläpp. Det är supportrarnas fel. IFK faller mot avgrunden. Supportrarnas fel. Så enkelt det blir. Det ska gudarna veta.
Vad händer om IFK faller genom filtret. När smaken är beskare än nu. Vad händer när bidragen från fotbollsförbundet inte ramlar in på kontot. Är det då lättare att bli bra. Är det här bara en flykt från ett avtal som man inte kan stå för. Att försöka smita från sina ord?
Den 24 Oktober vet vi. Då kan klubben vara borta från elitfotbollen. Allt vi drömt om är borta. Kanske för en lång tid framöver. Vad händer sen?
Jag blev helt knäsvag av vad du skrev så jag kluttrade en massa på gnällbänken.
Att "se sig i spegeln" är en floskel, men ibland sitter den så fint. Lite Aha för mej när jag läste vad du skrivit. Vi tittar i IFKspegeln och ser inte att ansiktet vårt är rynkat och ärrat. Istället ser vi fornstora dar. Så mycket lättare om man tänker så att förstå allas reaktioner. Vi tittar inte sanningsenligt i spegeln och har kanske inte så gjort.
Vargarna föll igenom alla filter.
Hopp finnes.
Tack
