Lika barn leka bäst

Såg inte matchen och det kanske var lika bra det. Två tappade ledningar innebär två tappade poäng på Starke Arvid. Å vad finns det att säga utan att ha en aning om hur spelet såg ut? Att ibland är man för liten, ibland är man för stor?

IFK kan inte balansera det offensiva spelet med defensiv styrka eller vice versa. När vi håller nollan så kan vi inte göra mål. När vi gör mål kan vi inte hålla tätt. Det är frustrerande att se sitt lag missa tre poäng i varje match. Vad är det som krävs för att det ska gå ihop? Ett derby?

Vi kan leta förklaringar i all evighet och ändå aldrig finna några. Vi kan bara sitta och titta på när laget gång på gång går av planen utan en fullpottare. Finns viljan? Finns kunskapen? Finns det överhuvudtaget en hel elva som faktiskt vill spela för IFK?

Om man ser tillbaka på andra matcher så har IFK varit det bästa laget men ändå missat chansen att avgöra. I vissa matcher har laget varit helt överlägsna spelmässigt, ändå har man broderligt delat med sig av poängen. Det måste finns ett svar till varför det blir så. Är en ny anfallare svaret eller sitter det i den mentala biten? Är rädslan större för att förlora än viljan att vinna?

Kan svaret vara så enkelt att IFK har använt 21 spelare från start på 11 matcher?

På lördag möter IFK, Landskrona Bois. Spelar det då någon roll om solen skiner? Eller ska det hagla isbitar för att vi ska ta tre poäng?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0