Sista resan i år
Sista dagen på jobbet. Sedan fryser vintern ner Sverige i en kall dvala. Mörker och frostskador är vad vi har att vänta. Men innan vinter är här spelar IFK av säsongen i en sista match. En match som inte har någon betydelse. Det ska vi vara glada för.
Falkenberg borta blir ingen rysare. Men ett avsked för vissa spelare. Roth och Blomma spelar inte i IFK nästa säsong. Kanske gör även Whass och Nurre sina sista matcher. Men vad som nu händer är det starten på en ny tid - Hoppas jag. En era av bekymmerlöshet. Då vi kan njuta istället för att våndas. En tid då ekonomin förvandlas från en ryggsäck av sten till ett par nya vandringskor.
Det kommer inte att bli frihet till nästa säsong. Men kanske en början värd att känna glädje över. Det tar tid att duka av bordet med ruttet kött. Med avslagen öl och mögligt bröd. Diska tallrikarna rena och tvätta den unkna toaletten. Måla väggarna i ljusa färger. Att vädra ut det gamla och välkomna det nya. Jag tror på nya tider, om än inte nästa år, så inom två eller tre.
Ska man summera säsongen blir det rätt enkelt. Pannkaka. Att IFK Norrköping hittills har vunnit åtta av tjugonio matcher är kastrullbuller mitt i natten. Det finns säkert en hel del att säga. Men jag låter någon annan säga det. Det gör dom ändå så mycket bättre.
Så, vad har vi att vänta oss?
Hunt säger att IFK ska spela i Allsvenskan 2012. Det låter bra. Men jag har hört det förut. Så jag väntar med glädjeropen. Trots att jag tror på den nya styrelsens förmåga att få rättsida på skutan igen. Sponsorer ska övertygas om det nya IFK. Människor av alla dess slag ska lockas till matcherna nästa säsong. Det är mycket jobb och det kommer att ta tid. Men nog ska det kunna gå.
IFK tar nu även hjälp av Dale Reese. Det var inte en dag för tidigt. Jag tror också att den nya teknikhallen kommer att bli ett lyft för klubben. Att få träna inomhus och kunna spela fotboll året runt är en fördel i utvecklingen av spelarna. Det är en väsentlig skillnad på att träna i värmen på konstgräs än att träna i kylan på detsamma.
Några nya spelare? Vem vet.
Nä. Jag har inte glömt Thordar. Han har en stor plats i mitt IFK hjärta och jag kommer att sakna den gamle vikingen. Thordar spelar tyvärr inte sista matchen. Han avgick med två gula senast och gjorde ett uttåg i klubben som kan beskrivas som en självbiografi. En utvisning är Thorda. Det blir inte bättre än så. Han kommer för alltid att ha en stor plats i klubben och tröjan nummer 18 åker nu upp på väggen igen. För gott? Han ska nu köra lastbil på Island.
Klart
Då var det klart. Inte en dag för tidigt.
IFK lyckades ta tre välförtjänta poäng idag och det glädjer mig. Det fanns bud på fler mål. Bla när Khalili slog en grymt bra frispark i stolpen. Men 1-0 är vad som behövdes, samtidigt som Syrianska, Sirius och Åtvidaberg vann sina matcher. Kan inte komma ihåg senast resultaten gick vår väg.
Thordar steg av planen till stående ovationer. Hjälten har spelat sin sista match och kommer att vara saknad. Han avslutar med två gula kort. Fanns det något annat sätt?
Trots att det sista gula är löjligt billigt.
Tro det eller ej. Men jag fick kisa för solen i första halvlek. Andra blev inte lika skön. Men resultatet fick kroppen att tina snabbt. Några koppar kaffe hemma gjorde även det sitt jobb.
IFK var det bättre laget, trots att Södra stundtals ägde bollen mycket. Speciellt i andra. Men hade egentligen bara ett bra avslut. Nurre tog den med längd. Annars missade vår kära Russel en hel del. Han gjorde förvisso ettan - vilket förlåter allt - men lite mer målsinne kan man begära av en spelare i superettan.
8000 på läktaren och vinst. Jag är glad idag. Men framtiden blir en kamp. Hur många blir kvar, vilka blir kvar. Om jag inte är helt ute och cyklar kan IFK , om man gör sig av med några av de tyngre löneposterna, värva genom PSI. Det finns pengar i bolaget efter försäljningen av Burken, problemet har varit att IFK inte haft råd med lönerna. Vilket kan vara fallet om ett knippe spelare lämnar. Tiden får utvisa.
Måste också säga att Idrottsparken känns som en riktig fotbollsarena. Lite Brittiska vibbar.
Skulle vilja se några bilder på tifot. Om det nu var något att ha. Stod där med en blå lapp över huvudet så det gick inte att se från min vinkel.
Det är i alla fall skönt att säsongen nu - efter Falkenberg borta - är slut. Ingen komma ihåg säsong precis. Vi får ta lärdom och gå vidare. Jag får lära mig att tippa, då jag tippade IFK som etta. Lite pinsamt.
Arvhage fick återigen spela mittfältare. Han ska nog inte spela i IFK nästa säsong. Räddare kan ingen vara och jag försöker erinra mig om vad han gjorde rätt idag. Men kan tyvärr inte komma på något. Jag vill inte säga något ont om någon en sådan här dag. Men har han något att tillföra IFK? Det måste föreningen fråga sig.
Jag tror att det svider i ögonen på en del IFK:are, med tanke på att Åtvidaberg tog steget upp. Jag bugar dock åt grabbarna i Bruket. Otroligt starkt gjort. Äras den som äras bör. Så, ett stort grattis till Åtvidaberg. Och lycka till i Allsvenskan.
En seger är bra för själen
Då är biljetterna säkrade. Fyra stycken bra biljetter. Det enda jag fruktar är kylan. Tål den inte. Jag blir som en frusen köttbit när jag är ute och går, vad kommer jag då inte bli när jag sitter. Kaffet på Idrottsparken gör mig inte glad. Men det får bli några kartongmuggar. Annars kommer Tonna att få karva loss mig.
Om IFK vinner så är Sirius min favorit i mötet mot Trollhättan. Syrianska och Åtvid kommer jag att be en stilla bön för. Skulle det gå vår väg är vi klara. Det skulle värma i all denna miserabla kyla. Må det gå vår väg. Snälla.....
Tror att IFK måste spänna musklerna rejält om man ska vinna. Det är ingen lätt uppgift för ett stukat lag att vinna på begäran. Speciellt inte för Kamraterna. För vinna måste vi. Jag ser inte en poäng som en bra skörd hemma mot Södra. Det krävs tre om vi inte ska sätta oss i det vidriga “måstematch” träsket i sista matchen borta mot Falkenberg. IFK vinner sällan borta och aldrig en måstematch. Tyvärr.
Så Braveheart attityd från samtliga. Det kommer att behövas. Det ska heller inte vara så svårt att vara rejält taggad till en match som denna. Om det inte går. Då ska man nog tänka till om man har på en plan att göra i framtiden.
Därför tycker jag att det är synd att Roth är avstängd. Han har i alla fall hjärta och inställning. Men nu är det elva andra gubbar/grabbar som jag sätter mitt hopp till.
Hoppas nu på en stor uppslutning på söndag. Det spelar en stor roll om man har lite draghjälp när vinden ilar runt öronen. IFK är i brygga och då måste vi hjälpa dom upp. För övrigt ska det bli intressant att se hur många som tar sig upp på söndag, nu när det är gratis. Egentligen spelar det ingen roll, så länge det blir många. Men ändå.
Nu skrivs det i tidningarna att 11 000 biljetter är utgivna. Men jag vet att många av dom är sponsorbiljetter och är inte helt säker på om så många tänker ta sig upp till Idrottsparken. Men man hoppas självklart.
Låt oss nu få den välbehövliga vila som alla IFK:are förtjänar. Vinn….
Sent ska syndar`n vakna
Jag var aldrig ute på någon långpromenad. För kallt. Istället satt jag hemma oss mina föräldrar och drack kaffe, starkt som tabasco. Det kändes i hela kroppen när skriket från vardagsrummet ekade genom lägenheten. Det var öronbedövande. IFK hade gjort mål. Jag hann knappt ta första klunken.
IFK är som mitt eget lilla heroinberoende. Ett fasansfullt, vidrigt begär som inte går att lägga i byrålådan. Jag brukar ljuga för mig själv. Säga, sista gången, sen är jag fri. Aldrig mer. Undrar ibland hur många missbrukare som har sagt dom orden.
Att vinna borta med kniven mot strupen är som en vit lina på herrklubbens toalett. Man förvandlas från en narr till kung. IFK är passion. IFK är stolthet och misär. IFK blir aldrig gråa, aldrig mindre. Aldrig en i mängden. Klubben är som en fantasi utan erotik.
IFK behövde tre poäng. Allt annat var koskit. Man tog dom och gav sig själva en ärlig chans. Klubben behöver fler, men idag är jag åter lycklig. Nu måste alla dra sitt strå till stacken. Alla spelare måste vara beredda att offra några ben. Eller i alla fall en fläskläpp. Klubben får aldrig ha division ett som ett alternativ. Det är svårare än man kan tro att ta sig upp från avgrunden igen.
I mina hörlurar hörs tonerna av Muse. Låten Uprising närmare bestämt. När sångaren skriker ut orden.
They will not force us
They will stop degrading us
They will not control us
We will be victorious
So come on
Är jag nära att sjunga högt. Bara för IFK:s skull. Men är för blyg. Så jag avstår.
Det återstår nu bara två matcher. Södra hemma på söndag är först ut. Imorgon släpper IFK biljetterna. Jag har fått uppgiften att fixa fyra. Ni märker vart jag står i kompis Hierarkin. Vattenbärare kallas det nog.
Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga. Tre poäng gör ClubPeking lyckliga.
Viktigt.....
Imorgon är det måndag. Tråkigt. Men det är matchen som IFK inte får förlora. Jag kan nästan höra Suicide is painless i bakhuvudet. Vad nu det betyder. Att jag hör saker vill säga.
IFK bromsar in i Landskrona utan Blomma, Sama och Roth. Det säger ingenting. Det finns inga ord för kamraterna längre. Knappt i alla fall. Misär kanske. Men det är ord utan glädje, så jag skippar det.
Landskrona har inget att spela för. IFK har hela sin existens i Superettan på en lotto kupong. Det borde betyda seger. Men det gör det sällan nu för tiden. Att klubben bara vunnit två matcher borta säger det mesta. Man kan undra varför.
Så be en bön, offra något och håll tummarna. Det är nu det gäller. Tre viktiga poäng står på spel och jag tänker ta mig en långpromenad imorgon klockan sju. Så ser ni någon som går därute i mörkret. Ensam och mumlar för sig själv, lätt förvirrad och med en flackande blick. Då är det bara lilla jag som vandrar omkring i Norrköping.
Jag säger som den gode Stephen King. “” IFK är som en enbent på en rövsparkartävling”” Det är nog ingen överdrift. IFK känns inte bara enbenta, utan även som någon som faktiskt skulle anmäla sig till en sådan tävling.
Vasalund vann ikväll och skickade våra kära kamrater under streck nummer två. Det känns som ett skämt som aldrig tar slut. Som en förlängd första April. Så vågar herrarna i Vita tröjor vara vinnare imorgon. Eller väljer dom den enkla vägen, den som alla människor har rätt att ta. Att vara sämst.
Vad händer sen?
Sommaren i Norrköping är död. Himlen korpsvart och vinden förbannad. Träden visar bruna, ruttna blad. IFK är slagna. Klubbens förfall har ingen ände. Bottenlös och impotent. Vad hände egentligen? Vart tog alla röda rosor vägen? Alla varma kramar.
Nu är det bara ett fåtal matcher kvar. Klubben står med båda fötterna på en slak lina och grinar. Det var inte så här det skulle bli. Inte så här det var menat. Men likväl är det här vi nu står.
Vägen bort från elitfotboll ska vara svår att hitta för en klubb av IFK:s rang. Ändå vandrar vi den nu. Allt som byggts upp faller som ett korthus. Det är ingen lätt väg att hitta tillbaka till om man inte lämnade små märken på träden. För den är nämligen svartare än höstnatten. Kallare än vinden som vill döda allt i dess väg. Den vita färgen flagnar, huset ruttnar och alla vi andra som står bakom skeppet fryser.
Det finns en vit arme där ute. En skara som aldrig sviker. Människor som sjunger, stöttar och tror. Det är inte magi som gör en trollkarl bra, det är bluffen. Lurar vi oss själva tillräckligt länge så tror vi snart att det här inte kan hända IFK. Jag har gjort det hela säsongen och så länge det inte är klart. Kommer jag att ljuga.
Det är dags att se dessa personer i vitögat och förklara. Det är inte IFK:s styrka. Men tiden är inne. Förklara vad som händer med den klubb vi hoppades på. Den klubb som vi älskar. Förklara med ord som alla förstår. Förklara med varma ord. Vad hände?
IFK har aldrig sett sig själva i spegeln. När allt började gå åt helvete i år, svarade IFK med att klaga på supportrarna. Vi stöttade inte tillräckligt. Vi slöt inte upp bakom klubben. Jag ville spy på dom orden. Så talar bara den impotenta mannen till sin älskarinna. Besvikelse över sina egna tillkortakommanden. Det finns ingen vikt bakom orden. Ingen betydelse, ingen sanning.
IFK marknadsför inte matcherna. Men det är supportrarnas fel. IFK strular med insläpp. Det är supportrarnas fel. IFK faller mot avgrunden. Supportrarnas fel. Så enkelt det blir. Det ska gudarna veta.
Vad händer om IFK faller genom filtret. När smaken är beskare än nu. Vad händer när bidragen från fotbollsförbundet inte ramlar in på kontot. Är det då lättare att bli bra. Är det här bara en flykt från ett avtal som man inte kan stå för. Att försöka smita från sina ord?
Den 24 Oktober vet vi. Då kan klubben vara borta från elitfotbollen. Allt vi drömt om är borta. Kanske för en lång tid framöver. Vad händer sen?
Ingen ro för en Pekingnes.
Vad säger man egentligen när någon är pissdålig. Någon som man hoppats på. Någon som man betalar för att se. Att jag bara går till Parken för att jag känner mig skyldig att göra det är dagens sanning. Jag vill helst inte vara där. Tråkigare saker finns knappt att göra i Norrköping. Men pliktskyldiga idioter som jag sitter där. Iskall och muttrande. Sneglande på klockan ihopp att den ska ha vänligheten att slå nittio.
När motståndarna gör mål har jag fullt upp med att få kragen att nå ända upp till hakan. Mössan sitter så långt ner att jag knappt ser ner till planen. Så när målet kommer har jag en liten gnutta hopp om att det var vita spelare som gjort det. Men en stickad liten mössa kan knappast ändra på sanningen.
När speakern säger att publiksiffran är 2700. Tänker jag. Era tappra jävlar. Jag skulle vilja krama dom. Men vill inte bli gripen för oanseligt beteende.
Kaffet smakar skit. Vattnet är för kallt. IFK för tama och Gunnar Nordahl blir bara gråare och gråare där utanför. Jag själv. Jag blir bara blåare och blåare. Tills den lilla mannen i svart bestämmer sig för att låta mig gå hem. Han är värdelös. Men snäll.
Längre bort på gatan ekar orden. "Göran Bergort". Det är hesa stämmor som gapar hans namn i höstmörkret. Troligtvis i ren besvikelse. Men kanske, bara kanske tycker de om honom. Jag gör det också. Trots att jag aldrig har träffat honom. Han verkar vara en trevlig och ödmjuk man. En kramgo kille med stort IFK hjärta. Men snälla pojkar har inget att göra i en klubb som IFK Norrköping. Det är nu bevisat. Det var inget jag önskade.
När jag kommer hem till en varm lägenhet och försöker att tina upp mina händer under varmt vatten förstår jag. Det är livets ironi. För att bli varm måste jag få ont. När jag står där och utför en makaber minidans som indianerna skulle vara stolta över slår det mig. Jag sätter årslönen på Landskrona vinst. Gör mig en hacka och pumpar sedan pengarna rakt in i klubben. Varför har jag inte tänkt på det tidigare. IFK förlorar nästan alla bortamatcher. Herregud. Klubben skulle vara hur rika som helst vid det här laget om man spelade på motståndarvinst.
Om vi gick ihop ett gäng på hundra personer och spelade på varsitt spelbolag så kan vi bygga upp en klubb i förfall. Vi kan skapa ett monster i Svenskfotboll.
Så smart jag är.
IFK Vs Ljungskile
IFK som nu har halkat ner under strecket och befinner sig på en kvalplats har allt att förlora ikväll. Laget är som bekant sämst när det gäller och nu gäller det verkligen. Så vilka spelare förutom Thorda kan visa att det finns en uns av man i dom idag? Jag är tveksam till massan av spelare, men förhoppningsvis har Bamberg viljan och intresset att visa oss vägen.
Russel är tillbaka. Han startar troligtvis sida vid sida med Thordar. Även Racu och Arvhage är tillbaka i dagens trupp. Men både Blomma och Sama är borta så ett nytt och friskt mittfältspar blir det. Telo missar även han matchen. Vilken uppställning Bergort ska ha ikväll kan vi nog bara gissa oss till. Det är lite som lotto. Det kan bli vilken som helst.
Resultaten har inte riktigt gått IFK:s väg. Men ska man spela i Superettan nästa år så ska man nog fixa det själv. Att sitta och förvänta sig att alla andra bottenlag ska förlora hela tiden och på så sätt klara sig är väldigt naivt. IFK har nu kniven på strupen och måste börja vinna matcher. Oavgjort är inte bra nog längre.
Det kan omöljigt bli en publiktiställning ikväll. Tyvärr så tror jag på knappa 2500. Klubben behöver mer, men kan inte sälja matcherna på ett bra sätt och får vad dom förtjänar.
Matchen visas på Sverigewebben.
Efter att IFK förlorat finalen i Ö- cupen så blir säsongen uddlös. Laget som klubben ställde upp med var unga och oerfarna. Men laget - Innerstan - var tvärtom. Många killar som spelat högt upp i divisionerna runt om i Sverige. Att Innerstan fick sex straffar blev för mycket för grabbarna, men det är ingen dålig insats att spela 1-1 mot Linköpingslaget med tanke på deras spelarmaterial.
