Tvångstankar
Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat. // Nalle Puh
Då är vi här igen, matchdag med IFK.
Inför varje match tänker man "Vi måste vinna annars är det kört" sedan förlorar vi och man går omkring och surar som en liten pojke.
Det då tvångssyndromet "räkna om tabellen" tar över. På med text-tv och med handkontrollen i ett bra grepp så växlar man mellan 343 och 344 otaliga gånger. Man räknar på de resterande matcherna och lägger till poäng från matcher som IFK ännu inte spelat, men som man tror att de kan ta poäng i. Det slutar alltid på samma sätt, IFK tar tillräckligt med poäng och hamnar över kvalplats. Skulle följande match sluta med förlust så börjar man bara om, en annan match trycks in som vinst och vi ligger där över kvalplats ännu en gång efter en tids räknande. Detta pågår under hela säsongen och tär på psyket, jag vet inte ens varför jag gör det, om det beror på att man inte har någon verklighetsförankring eller om man försöker att sopa bort besvikelsen låter jag vara osagt. Men något fel är det iaf.
Det finns Kognitivbeteende terapi för ungefär 500 kr/tim som man kan börja gå på men det skulle vara både bättre och billigare om IFK började vinna.
Kommer nu inte riktigt ihåg om jag har räknat Halmstads som vinst men vid förlust så vet ni vid jag gör ikväll.
Mina förhoppningar om dagens match behövs knappast sägas. 3 poäng är det enda som gäller. Vi måste inse problemet med den första kvarten då det är ett onödigt ont att hela tiden jobba i uppförsbacke. Man tycker att vuxna människor borde lära sig någon gång, men sätt inga pengar på det.
IFK Norrköping är som en tavla målad av Jackson Pollock, groteskt obegriplig för de som inte förstår dess innebörd, skönheten personifierad för den som råkar göra det.
Två barndoms favoriter.
One, Two Freddys coming for you...
